Blod Svett Och Krita

3 aug. 2007

KLÄTTERFYSIOLOGI II (Energisystem)

Anna grubblar över energisystemen på en 7a i Tarn



OBS! Detta är fortsänningen till klätterfysiologi I, läs gärna första delen innan du läser denna.

När vi utför ett arbete använder vi rörelseapparatens olika delar, den viljestyrda muskulaturen, senor, skelettet m.m. För att musklerna ska kunna utöva någon kraft på skelettet krävs energi. Energin kommer från spjälkningen av maten vi äter. Kroppen använder helst kolhydrater och fett som energikälla och endast i extrema fall (t.ex. svält) proteiner. All näring används inte direkt utan lagras på olika ställen i organismen.Fettet lagras företrädesvis under huden (ni vet var…) och kring inre organ, proteinerna går till musklerna, och kolhydrater kan hittas i form av s.k. glykogen i levern och i viss mängd i musklerna. Glykogen, fett (fettsyror) och proteiner (egentligen i form av dess beståndsdelar, aminosyror) transporteras via blodet, tillsammans med syre och andra viktiga ämnen, till muskeln där de tas upp av muskelcellerna som bryter ner dem till mindre molekyler. Denna nedbrytningsprocess kallas metabolismoch har som funktion att producera en molekyl som heter ATP, kroppens huvudsakliga energikälla.

Kroppen kan bryta ner glykogen, fettsyror och aminosyror både i närvaro av syre och utan det för att utvinna ATP (i mycket grova drag). När man utövar sporter som inte kräver en stor del av vår kapacitet hinner vi andas tillräckligt och blodet kan transportera syre till hela organismen så att ATP kan produceras i ett jämnt tempo. Detta system kallas aerobiskt (”i närvaro av luft”) och den här sortens ansträngning kallas aerobt arbete. Om kroppen blir tvungen att anstränga sig bortom en viss gräns, gör den av med mer ATP per tidsenhet än det som kan produceras normalt, vilket tvingar muskeln att producera ATP utan syre. Då produceras mindre ATP än vid aerobt arbete och mjölksyra (laktat) blir en biprodukt. Ansträgningen sägs vara anaerobt arbete.

Beroende på ansträngningsnivån kan alltså muskulaturen arbeta aerobt eller anaerobt. Denna uppdelning i två typer av arbete är ganska grov och har länge använts för att beskriva de olika kraven de olika sporterna har på utövarens organism, och för att utforma träningsövningar för varje sport. Forskare och utövare kom så småningom att hitta nya och bättre anpassade
definitioner på hur arbetet påverkar fysiologin i musklerna och idag fortsätter man prata om aerobiskt och anaerobiskt arbete, men man har kommit att ytterligare dela dessa två definitioner i fler ”underavdelningar” beroende på hur energin förbrukas i muskelcellerna. Här kommer en kort beskrivning på vilka de är.

Aerobt arbete
Motsvarar en låg intensitet på ansträngningen där energin kan komma från fettsyror (fett), som lagras över hela kroppen, eller glykogen(kolhydrater), som i sin tur lagras i större mängder i levern och i små mängder i muskeln. Den låga intensiteten medför att ansträngningen kan pågå under lång tid (timmar).

Anaerobt arbete
Delas i två kategorier:

Anaerobt lactacid (mjölksyreproducerande) :
Arbetets intensitet är högre än vid aerobt arbete och energin kommer från det glykogenet som finns lagrat i själva musklen. Processen innebär produktion av laktat (mjölksyra) som i höga koncentrationer leder till en drastisk minskning av muskelns kapacitet att utföra arbete. Ansträngningen kan pågå från 20 sekunder till 3-4 minuter beroende på intensitet, sedan minskar muskelns förmåga och det aerobiska systemet måste ta vid då intensitetsnivån ej längre kan behållas.

Anaerobt alactacid (icke mjölsyreproducerande) arbete:
Arbetets intensitet är maximal eller strax under maximum av utövarens totala kapacitet. Energin kommer direkt från ATP och ett ämne som heter fosfokreatin (kreatinfosfat). Nedbrytning av glykogen hinner inte ske och därför bildas ingen laktat (mjölksyra), därav namnet alaktiskt. Om man försöker fortsätta arbetet tar de anaeroba laktacida processerna vid, vilket innebär att intensitetesnivån ej längre kan behållas.

Kort sagt, man kan anstränga muskulaturen maximalt under några sekunder, när ATP och creatinfosfat reserven har förbrukats blir muskeln tvungen att minska intensitet (tappar styrka) och de mjölksyreproducerande processerna tar vid. När det mjölksyreproducerande arbete och intensitet har fortskridit i 3-4 minuter börjar muskeln försvagas och det aeroba systemet tar vid. Givetvis är allt det här mycket mer komplicerat än så och kroppen använder väldigt ofta en blandning av alla tre systemen samtidigt.

Kopplingen mellan dessa energisystem och klättring förklarar jag i nästa inlägg, efter ännu en indelning av aerobt och anaerobt arbete…


Fortsättning i nästa inlägg.

Inga kommentarer: