Blod Svett Och Krita

2 aug. 2007

KLÄTTERFYSIOLOGI I

Gustav vs. gravitationen på Pequeño Pablo 7b, Rodellar


När jag höll kurs i träningsmetodik och planering i Umeå i höstas var sportfysiologin troligen den minst uppskattade delen, många tycker att fysiologi är trist och verkar ju så avlägset ifrån roliga redpointförsök så varför lära sig något om det? För mig är svaret att man inte har full kontroll över träningen innan man har förstått åtminstone grunderna inom sportsfysiologin.


Ta ett ganska vanligt exempel: Pelle har märkt att han faller ofta på leder där all svårighet är koncentrerad till några få kruxmove. Hans analys är att han behöver träna upp styrkan. Han väljer att klättra boulderproblem under ett antal pass i hans favorit klättergym. Han bestämmer ingen struktur på passen, utan han värmer upp med några lätta move för att sedan gå ihop med någon kamrat och klättra några hårda problem. Taktiken är att göra så många försök som krävs för att klara av varje problem. Det blir många försök och han vilar lite mellan varje försök, när han blir trött byter han problem och när styrkan är på upphällningen gör han några pullups och avslutar med en omgång i campusbrädan. Pelle går hem när han inte orkar mer för då känner han att han har ”gett sitt max”.


Det är inget större fel på träningen ovan, utom för att Pelle riskerar att skada sig då han inte värmer upp ordentligt och då han gör sitt campusarbete när han är ganska trött. Trotts att Pelle bouldrar rätt mycket under några veckor blir inte hans arbete så specifikt som han tror. Han har tänkt att alla övningar ska vara styrkebaserade, men han vilar för lite mellan försöken vilket leder till att arbetet får en större komponent av styrkeuthållighet och det är inte riktigt vad han hade tänkt sig. Om Pelle hade vetat mer om träningsfysiologi hade han kunnat optimera träningen och på så vis fått bättre resultat med samma eller liknande arbetsinsats.


Jag tänker fatta mig ganska kort, vilket borde ändå betyda att det krävs flera inlägg för att gå igenom de mest grundläggande termerna inom sportsfysiologin. Jag kommer alltid att specificera förhållandet mellan de olika fysiologiska begreppen och vad de innebär praktiskt för oss klättrare. Eftersom detta är en blogg kommer informationen att löpa i omvänd ordning så var uppmärksamma på att läsa tidigare inlägg om ni missat något.


Varning: Från och med nu använder jag termer som jag har översatt själ från spanska eller engelska och kan därför ha andra namn på svenska, i de fallen jag är osäker på översättningen kommer jag att använda röd färg. Kan någon de rätta temerna är jag ytterst tacksam om ni kan påpeka vilka de är.


Bouldering. Styrka eller styrkeuthållighet?


Fortsättning i nästa inlägg


5 kommentarer:

Jonas Wiklund sa...

Jag ser fram emot lära mig mer om fysiologi, kanske när jag slutat bombadera dig med mail?

Vill du kan jag korrläsa blogginläggen för allt utom just facktermer från fysiologin. (Ehh, inte så stor hjälp kanske....)

Carlos sa...

Korrekturläsning är en mycket bra idé. Tack Jonas, du har mail!

Anonym sa...

Hej Carlos,

Det ska bli intressant att folja inlaggen pa den har sidan. Nagot som jag tycker ar vanligt inom klattringen ar det som du ocksa namner har. Sportklattrare tenderar att alltid klattra pa sitt yttersta. Man maxar pa varje klatterdag helt enkelt. Flyttar man over det pa tex. lopning sa skulle det innebara att man alltid skulle forsoka springa 10 km fortare och fortare och sa finns det ju ingen som tranar. Inom konditionssporterna ar man ju noga pa att skilja mellan skadeforebyggande mangdtraning och hard intervalltraning. Det ar ju intervaller man blir battre av men man maste starka kroppen for att den ska klara den harda nerbrytande traningen. Klattring ar ju inte lopning men om man jamfor sa bor man kanske trana 5-6 pass i veckan totalt for att kroppen ska kunna klara tva intervallpass i veckan. Tranar man bara 2-3 pass i veckan sa bor bara ett av dessa vara intervall. Annars ar det latt att dra pa sig skador. Bland klattrare ar ju skador det vanligaste samtalsamnet jamte grader. Kanske finns det ett samband har:)

Jag ser fram emot att lasa lite tips och teorier om hur man haller sig skadefri blir stark pa sikt!

Carlos Cabrera sa...

Hej,

Jag har också märkt att klättrare skadas rätt ofta. Skador förekommer ju av många olika anledningar, men jag är övertygad om att en stor del skador kan undvikas bara genom att lägga in perioder med mängdträning utan höga krav på systemet.

Det finns olika sorters intervallträning. Ordet intervallträning syftar på att man delar upp en viss träningsmängd i mindre "bitar". Det som avgör mängden pass man klarar av är intensiteten, återhämtningsitider och belastning. Det går alltså att använda intervallträning i olika sammanhang, även som mängdträning med relativt långa intervall av låg intensitet.

Uthållighets/intervallträning bör utgöra en väsentlig del av all klätterträning.

Anonym sa...

l?se hele blog, pretty good